20 oktober 2012 träffade jag denna kille för första gången på 55an då han var med en vän till mig. Vi pratade någon dag sen var det inget mer med det. 18 oktober 2013 träffades vi från ingenstans ute igen och då har vi inte setts eller pratat på nästan ett år.Nu är han världens bästa kille, han är så mycket mer än någon annan kille.Han är min kärlek, och jag har aldrig känt mig så älskad och blivit så bra behandlad. Jag kan inte beskriva i ord hur underbar han är. Han är det sista jag tänker på varje kväll och det första jag tänker på..Han har även kommit in i vårat "gäng" och det känns som när han kommer och träffar oss osv så har vi alla känt honom i flera år, det är så jäkla skönt att se hur omtyckt han är och hur bra vi alla kommer överens.Att varje dag få höra hur vacker man är, är något många drömmer om.Jag får uppleva det varje dag.Jag får så mycket kärlek, och kärleken får man aldrig nog av.Jag ler så fort jag tänker på allt bra.Motgångar? Det kommer inte finnas så många, det är jag säker på.För mannen i mitt liv är så sjukt jävla bra, helt enkelt bäst! Min lycka, ljuset i mitt liv. Tillsammans blir vi ett.Den här bilden jag lägger ut nu först är bilden som någon tog på oss få vi sågs första gången efter 1 år, och jaa.. Man ser lyckan i mig redan då.. eller? ;-)
