Att ha levt i 6 månader med en stalker..

det är många som undrar vad det är som egentligen hänt och det är jobbigt att förklara allting hela tiden om och om eftersom det är så mycket. Men som dem flesta vet kommer det ändå komma fram på tv3 stalker som hade premiär idag! Tänkte göra denna verklighet kort men ändå få med.. Hur man som person en idag kämpar och försöker ta sig fram..

Det hela började med att jag flyttade hem till två tjejkompisar, vi bodde i en 3a tillsammans. Allt rullade på och var som vanligt, efter augusti någongång förra året plingade det på våran dörr.. Där stod en man/kille 32 år, han presenterade sig ovh fråga om han fick komma in på våran altan och han frågade oss frågor och så undrade han om vi visste vem han var? men det visste vi inte. Han berättade att han precis kommit från fängelse. Dagen efter kom han igen gick in och frågade exakt samma frågor, vi förstod att det var skumt vi bad han gå och sedan öppnade vi inte dörren mer.. Efter nån vecka kom jag hem runt 3 på nattrn från krogen med en vän då dem jag bodde med var i örebro över helgen. Han plingar på när vi precis kommit in och berättar att jag ska akta mig för glaset han kastat på våran inglasade balkong (fönstret var öppet) sedan sa han att han ville gå in i vardagsrummet och kolla för han hade försökt ta sönder fönstret då han trodde det fanns killar i våran lägenhet. jag blev orolig och förstod inte så mycket, jag talade om att jag skulle sova och bad han gå. jag ringde genast tjejerna och varna dem! Sen blev allt värre och värre.. Han bodde ju dörren ovanför oss. Han kom mitt inatten och ryckte i därrhandtaget, skrek och sparkade på dörren. Det här var 3-5 gånger i veckan. oftast på nätterna då man precis somnat. vaknar i panik och vet inte vad man ska göra. vi ringde polisen, polisen var hos oss 2-3 gånger i veckan. Men de kunde inte göra något, det var för lite bevis. Trots att vi fått film på honom när han håller in ringklockan i 5 minuter och skriker. Han hotade oss om att vi skulle få ett helvete, hora, fitta , mammaknullare. Vi vågade inte gå hemifrån, vi vågade ingenting. En dag var jag och Nina i mjölby, Då ringer rebecka oss och frågar om vi har nyckel för hon och hennes kille skulle gå och lägga sig, vi hade ingen nyckel men skulle åka hem precis då låste hon upp dörren. Sedan får vi ett samtal att grannen är inne i lägenheten och polisen är påväg. Då hade dem gått och lagt sig och hör att de plingar, då går beckas kille och kollar och då är han redan inne i lägenheten. han har gått in självmant. Sedan sparkar han hennes kille och vägrar gå. En Kväll satt vi hemma och hade trevligt, då kommer en stor sten in genom vardagsrumsfönstret och krossar hela fönstret. Polisen kom. under denna tid så plingar han nästan varje dag och försöker bryta sig in. vi sover aldrig ensamma och är rädda. Efter nån månad kommer nästa sten in genom rutan och den går sönder. Nu minns jag inte precis vad han gjort men en natt ringde vi polisen och var upprörda och arga för ingen brydde sig om oss, då klickar hon oss. En annan gång jagade han mig och Nina så ringde vi polisen då kunde dem inte skicka bilar vi fick klara oss själva. Han har kastat in ett drick glass på våran altan som tur var fönstret öppet så de kom bara på marken men ändå. hur långt ska det behöva gå? Denna kille har skrämt oss så många gånger och förföljt oss. känslan går inte ens beskriva.. Det finns lite mer men bara detta borde räcka för att få dit honom? vi har 14 polisanmälningar på honom, 7 st dem värsta la dem ner. För lite bevis!! vi fick våran handläggarr hos polisen och fick gå på förhör. i maj skulle våran handläggare ringa och berätta hur alla förhör med grannen hade gått.. Nu är vi i augusti och hon har inte ringt. vi skulle få svar på om de skulle bli rättegång. vi har inte hört ett skit! Corren kom hem och skrev om oss efter någon vecka hörde tv3 årogrammet stalker av sig och vi har haft inspelningar osv. ska det behöva gå såhär långt? Nu har VI flyttat, och jag är fortfarande rädd! varje kväll när jag kommer till trappen kollar jag mig omkring så han inte är vid mig då jag bara bor 10 minuter ifrån. När jag ligger i sängen på kvällen så bara väntar jag på att handtaget ska åka ner och plingningarna ska sätta igång, men de gör dem inte. Det är för lugnt! Men pulsen ökar och jag blir alldeles varm bara jag tänker på dessa stunder. Dessa stunder då han förstört mig inombords. Jag har mött mina grannar dem har prwsenterat sig och är så otroligt glad för det men ändå finns rädslan, en rädsla som kommer ta ett bra tag att få försvinna. Häromkvällen gick jag förbi där vi bodde, och vad rädd jag var. det var mörkt och denna fula äckliga kille vill man inte möta en mörk kväll! jag har stött på honom på dagen vid centrum, då har han skrikit och mummlat på mig och jag har fått gå omväg så han intte ska se vart jag bor. Vi fick senare reda på att denna killr suttit i olika fängelse, han har knivskurit, rånat, misshandlat osv. Det gjorde inte det hela lättare.. När ska allting bli bra? varför tar inte polisen honom? han behöver vård! Nu berättar jag inte mer då de blir för mycket. Men allt kommer visas i stalker! sorligt men sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback