Nov. 28, 2013
DATUM: 2013-11-28
TID: 22:27:54
KATEGORIER:
Allmänt;
Ibland måste man släppa alla dessa spärrar man håller inne, som egentligen inte är så märkvärdigt men som ändå gör så ont och så tungt att bära på.. Vem kommer förstå mig när jag vill prata?Finms det någon som förstår, eller har jag fel i de jag vill förmedla?Jag har ett bra liv, jag är lycklig.Men i vissa stunder kan jag även må skit, precis som alla andra människor.Jag har kommit långt, de tycker jag.Mitt cv består av en massa erfarenheter, där jag hjälpt/hjälper människor så gått jag kan.. Dem trivs med mig och jag med dem, ja alltså mina "kunder" jag har.Jag har en ca 15 saker på mitt cv, vossa människor har bara 2.Men whatever, de var inte de jag skulle prata om.Jag saknar mitt jobb som barnskötare, ni vet känslan när man inte kan bestämma sig om vad man vill göra i framtiden, alla säger lugn du är fortfarande ung. Ja de är jag, men jag vill ändå stå stadigt vid snart 22års ålder och veta vad jag exakt jag vill göra och sikta mot mina mål, Ja vill inte vara personen som skiter i allt.Jag skulle kunna vara en sönder knarkad alkoholist som sket i allt och hängde på gatorna, men jag har högre mål än så. Målen jag vill ska bli på riktigt nu.. Inte om 10 år! Man måste börja någonstans för att starta sin resa.Min dröm är att få bli en medmäniska, som får visas upp att hon vill hjälpa människor, hon vill att alla ska må bra.. Ungefär så ja.De kommer jag aldrig bli, för ingen kan låta mig visa de så långt.Jag är en underbar person innerst inne, som vill alla väl, samtidigt kan jag vara en dryg liten kaxig sak.. jag älskar när jag är ute i jobb, man kommer hem till en dam och farbror och dem är så glada att jag kommer och det känns som att det är hos farmor och farfar jag är, man pratar lixom om allt, dem tackar så mycket för att jag är där och hjälper dem och man själv vill inte ens gå. Jag var hos en farbror för någon vecka sen och städade, han ville att jag skulle komma ofta bara för att prata och vara social, för han tyckte livet var så tråkigt att bara sitta i sin rullstol och vara instängd. Jag önskade jag hade all tid för att komma till honom och få hans önskan i uppfyllelse. Han kan mitt namn och blir så glad varje gång jag går förbi honom, mitt hjärta blir alldeles varmt. Jag har en önskan, det är att min mamma och pappa ska leva väldigt länge och vara friska hela livet. Jag vill inte att dem ska bo på hem och vara isolerade. Jag skulle göra allt för dem om de var så skulle jag jobba för dem.. Nog om de. Jag hatar val, man ska välja mellan två saker. De kan jag inte, antingen väljer man en sak då blir den ena sur och väljer man den andra saken blir det tvärtom osv.. Men de funkar inte mer såhär och jag måste göra ett val, för att må bäst och känna denna glöd som börjat slockna. Ni fattar ingenting, men så skönt att skriva av sig. Sovgott alla fina, imorgon är de fredag :)
Kommentarer
Trackback