Kvällsfunderingar

Varje kväll när jag försöker somns har jag alltid något jag stör mig på. Tänkte dela med mig, vissa av er kommer störa er grovt men det struntar jag i för då har ni inget här att göra. Barn, ska prata om barn. Och nu kanske ni tänker framför allt ni som "tar åt er" snälla var tyst du vet inte hur de är att hs barn och du kommer inte heller vara så "perfekt" och nej, perfekt är ingen. Men mitt barn/mina barn kommer iallafall ha en mamma och en pappa där vi båda har jobb, däe vi inte behöver leva på soc, där vi har mat varje dag på bordet och där barnen kan få nya kläder och leksaker, inte där jag behlver ringa mina föräldrar om pengar. Jag är inte ett proffs absolut inte, det finns saker vi alls stör oss på och när de handlar om barn så är det de jag prioterar mest. Barn är allt , och ett barn ska aldrig fara illa ut. Alla verkar ha så bråttom, att skaffa unge på unge. Varför inte bara gå klart i skolan, bli något och sen njuta av det fina, underbara och mest älskvärda? Vi är alla olika människor (som tur är).. Sen är det inte alltid så att både en mamma och pappa finns med i barnets uppväxt, det sorliga är att om 5-6 år kommer barnen i skolan berätta att dem bara har en förälder för den andra stack, det är så sjukt vanligt nu. Det är synd att de ska vara så.. Det är förjävligt. Skulle pappan till mitt "barn och jag skiljas åt så skulle jag bara be att han fanns kvar och träffade sitt barn och ha delad vårdnad, allt jag hade krävt. Det ska vara rättvist så länge allt funkar. Jag skulle välja en gudmor och pappan skulle få välja gudfar, jag hade valt den jag litat på mest, den som jag håller kontakt med och som jag inte bara hade krävt att den skulle höra av sig, väljer jag en person så har jag lika stor rätt till att skriva till den personen, självklart. Jag hade aldrig låtit mig luras och att få kontakt med såkallade "gamla" vänner för att jag är "gravid" vilket jag tycker är sjukt att vissa går på. Utnyttjande, det är jävligt vanligt. Ingen är perfekt, vi alla gör fel. Det är mänskligt, vi lär oss av våra fel. Man ser 15-16 åringar höggravida osv, whatafuck ni är fortfarande barn. Jag är 22 snart och är också ett barn. När jag var 15 lekte jag typ med dockor? Vissa tror det är någon slags tävling. Men all creeds till dessa ensamstående mammor som verkligen kämpar dagligen för en bra vardag med sitt barn och.även ensamstående pappor osv. Det kan inte vara lätt, men ni gör säkert ert bästa! Nu har ja skrivit av mig lite, och de är skönt när man gjort de även att man ej kommer någonstans.. Och aa mitt barn kommer älska mig, hen
kommer kalla mig perfekt soooooo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback